Maskrosbarn 4-life
Det går att överleva
Välkommen hit!! Maskrosbarn!! Vanliga barn!!
Jag är ett maskrosbarn som överlevde striden mot alla odds, jag tog mig igenom all smärta, sorg, övergrepp, kidnappning, förälder med psyskisk sjukdom, alkolism, misshandel både psykiskt och fysiskt. Man väljer inte sin familj men man kan lära sig att acceptera den. Antingen väljer man livet eller så väljer man döden..lägga oss ner på marken eller ställa oss upp och kämpa in i det sista. Jag valde livet..vad väljer du? Kämpa med mig? Det är bara du som förlorar om du ger upp?
måndagen den 21:e maj 2012
Träningsnojja
Tänkte ladda upp lite träningsgojja. Höhö men aa. Tränar 5-8 gånger i veckan oftast, love där. =) Och det tar sig:) Nämen det är fett kul asså, att träna. xD
Studenten närmar sig...
Det känns helt sjukt att om 15 dagar vara en fri kvinna, helt ute på egna vingar. Jag trodde helt ärligt inte att den dagen skulle komma. Dagen då jag skulle ta studenten och sedan kunna ha mitt liv i mina egna händer, göra och skapa mitt liv som jag vill. Allt på mina egna villkor, det känns stort. Nu kommer hela livet ligga i mina händer, jag kommer bli vuxen på riktigt och kunna göra vad jag vill. Studenten är en stor dag i en ung människas liv, det är en dag att minnas. Den 5:e juni kommer jag ta farväl av alla jobbiga skolår, med hårt slit och många glada och ledsna skratt. Jag kommer bli fri på riktigt.
Jag har alltid trott att jag har världens koll, alltid trott att jag vetat allt och varit så säker, men nu är jag osäker. För hur ska man kunna vara 19år och veta exakt vad man vill göra med sitt liv, hur man vill leva, vart, vem man vill dela sitt liv med eller hur man ska leva eller göra. Det är helt omöjligt för det kan man inte veta. Ska man ut och resa, bo utomlands, flytta, jobba eller plugga? Vad isåfall? För det finns väl typ 3000 utbildningar att välja bland? Så sjukt svårt och samtidigt vill man ju ha en bra utbildning så man tjänar bra, så man kan resa osv. Hur ska man komma in på den man vill, dessutom är poängen skynhöga. Finns så mycket man funderar över samtidigt som tiden kommer utvisa vilket det blir. Det finns ju positiva saker med alltihop.
Jag har alltid trott att jag har världens koll, alltid trott att jag vetat allt och varit så säker, men nu är jag osäker. För hur ska man kunna vara 19år och veta exakt vad man vill göra med sitt liv, hur man vill leva, vart, vem man vill dela sitt liv med eller hur man ska leva eller göra. Det är helt omöjligt för det kan man inte veta. Ska man ut och resa, bo utomlands, flytta, jobba eller plugga? Vad isåfall? För det finns väl typ 3000 utbildningar att välja bland? Så sjukt svårt och samtidigt vill man ju ha en bra utbildning så man tjänar bra, så man kan resa osv. Hur ska man komma in på den man vill, dessutom är poängen skynhöga. Finns så mycket man funderar över samtidigt som tiden kommer utvisa vilket det blir. Det finns ju positiva saker med alltihop.
onsdagen den 14:e mars 2012
Blää för gastroskopi och röntgen
Idag har jag varit på röntgen som självklart inte visade något, så vårdcentralen skickade mig till jouren. På jouren tog det ungefär 15min, sen hade jag en remiss till gastroskopi, känns lagom skönt. Måste säga att det är lite småläskigt, men jag vill ju bli bra. Vill kunna leva innan jag dör. Jag är så jävla trött, har inte sovit på flera dagar. Inte mycket iallafall. Mår illa och har ont. Fan att man inte kan panta sin kropp och köpa en ny på blocket.
tisdagen den 13:e mars 2012
Akut
Imorgon ska jag på en akutröntgen undersökning efter extrema och smärtsamma smärtor i buken, sedan 14 dagar. Har åkt in och ut på akuten, jourmottagningen och vårdcentraler, äntligen agerar dom. Skönt.Det värsta är nog att jag kan behöva göra en gastroskopi eller liknande, samt andra undersökningar. Hursomhelst vi får ta de lugnt. Dessutom måste jag käka smärtstillande men verkar inte ge särskilt effekt. Men läget är akut som det ser ut just nu ialf.
Hoppas allt kommer gå bra bara, oroa er inte, det gör jag bra själv.
DU GÖR LIVET LYCKLIGT, VARJE DAG!
Jag vill ge dig livets lycka,
vill att du fortsätter gå,
när vägen känns för svår.
Vill att du står rakt när folk,
försöker få dig svag.
Tillåter dig vara ledsen och sann,
men att åter stå upp och le lite grann.
Oavsett hur mycket ångest folk kan ge,
är du värd att få det mycket bättre än det.
Värd precis allt bra,
för att just du är så sjukt underbar.
Du är så sjukt vacker, go och glad,
att ha dig i mitt liv känns så fantastiskt bra.
All kärlek du sprider,
alla knasiga saker du gör,
alla fina ord du alltid,
i ditt varma hjärta bär.
Du skänker mig frid och mod,
till en strid i blod.
Så sjukt stark är du,
så jävla stolt.
Kom ihåg att jag alltid finns här,
varje morgon, varje värld.
"Var inte rädd,
det kommer bli bra.
Din största farhåga kommer
bara vara jag."
fredagen den 24:e februari 2012
ESTOCOLMO CON LA ASSE
Förra veckan spenderade jag i Stockholm med bästaste Asse! Det var riktigt fantastiskt och sjukt kul, trots att jag helt klart hade velat ha mer tid. Men vem vill inte det, spendera tid med sina fantastiska vänner eller syskon? Det är verkligen viktigt och betydelsefullt att få göra det. Göra saker som får en att må bra, är vi värda att tillåta oss.
Hur som helst så spenderade jag första natten själv i storstaden, där jag träffade bästa Emma och hennes vän. De skulle åka hem samma dag som jag kom då de redan spenderat ett par dagar där. Jag checkade in på vandrarhemmet som låg vid rådhuset, gick lite fel men "thats part of life". Jag kollade lite i stan och handlade lite mat och myste framför tv:n på rummet. Hade iallafall hittat världens mest obekväma säng, det kan jag inte ljuga om för det var verkligen så.
Nästa dag hade jag ställt många klockor så jag verkligen skulle komma upp för en arbetsintervju i Nacka till ett ev jobb. Det gick fantastiskt bra och det verkade på personalen som jag hade stor chans att få det, men man ska inte ha för stora förväntningar. Ofta blir man bara mer besviken då, det har man ju bra erfarenhet av.
Träffade finaste Bonnie och tog en Chailatte i farten innan det var dags för henne att åka iväg och jag skulle träffa Mys-Mia. Det var görmysigt, vi fikade på ett cafe vid Mariatorget, sedan kollade i några affärer innan det bar hemmåt. Fick stressa lite innan jag skulle mot Arlanda och hämta en bortsprungen Pajala-bo. Det gick görsmidigt till Arlanda via Märsta, men att hitta på Arlanda var sneppet svårare. Speciellt när en gullunge inte vet vilken terminal hon befinner sig på eller ändrar sig så man får gå fram och tillbaka. Vi fann varandra tillslut vilket var det som var viktigt, kramiz.
När vi hade anlänt till TC, slängde vi packningen på rummet och letade efter pizzeria då vi vart lite hungriga.Men ack nej, inget öppet så fick bli DOnken. Det roliga var att han som jobbade där inte fattade vad vi sa, vi ville ha glutenfri mat men tror du han fatta? nejnejnej. Vi satt uppe ganska länge första natten och babblade, drack te och myste. Sov särskilt länge det skulle jag inte påstå i de fantastiska sängarna, vi steg upp way to early.
Hur som helst så spenderade jag första natten själv i storstaden, där jag träffade bästa Emma och hennes vän. De skulle åka hem samma dag som jag kom då de redan spenderat ett par dagar där. Jag checkade in på vandrarhemmet som låg vid rådhuset, gick lite fel men "thats part of life". Jag kollade lite i stan och handlade lite mat och myste framför tv:n på rummet. Hade iallafall hittat världens mest obekväma säng, det kan jag inte ljuga om för det var verkligen så.
Nästa dag hade jag ställt många klockor så jag verkligen skulle komma upp för en arbetsintervju i Nacka till ett ev jobb. Det gick fantastiskt bra och det verkade på personalen som jag hade stor chans att få det, men man ska inte ha för stora förväntningar. Ofta blir man bara mer besviken då, det har man ju bra erfarenhet av.
Träffade finaste Bonnie och tog en Chailatte i farten innan det var dags för henne att åka iväg och jag skulle träffa Mys-Mia. Det var görmysigt, vi fikade på ett cafe vid Mariatorget, sedan kollade i några affärer innan det bar hemmåt. Fick stressa lite innan jag skulle mot Arlanda och hämta en bortsprungen Pajala-bo. Det gick görsmidigt till Arlanda via Märsta, men att hitta på Arlanda var sneppet svårare. Speciellt när en gullunge inte vet vilken terminal hon befinner sig på eller ändrar sig så man får gå fram och tillbaka. Vi fann varandra tillslut vilket var det som var viktigt, kramiz.
När vi hade anlänt till TC, slängde vi packningen på rummet och letade efter pizzeria då vi vart lite hungriga.Men ack nej, inget öppet så fick bli DOnken. Det roliga var att han som jobbade där inte fattade vad vi sa, vi ville ha glutenfri mat men tror du han fatta? nejnejnej. Vi satt uppe ganska länge första natten och babblade, drack te och myste. Sov särskilt länge det skulle jag inte påstå i de fantastiska sängarna, vi steg upp way to early.
Mia hade messat mig och sagt att hon var sjuk, så vi bakade en fantastisk kladdkaka till henne så hon skulle krya på sig snabbare. Den åkte vi och lämnade till henne på Liljeholmen, sjuk och gullig tjej där. Därefter åkte vi med fredagsmys, ännu en kladdis till kontoret, men den lyckades de bränna i ugnen. hihi. Därefter åkte vi en sväng till Vänstermalmgallerian där Asse fyndade en snygg tröja. Vi köpte Glutenfri pizza, världens skämt hur liten som helst. Men god var den iallafall och vi blev mätta. Åkte en sväng till globen fast den hade hunnit stänga tyvärr.
På lördagen var vi och shoppade i Kungsträdgården, Citygallerian och vid Globen riktigt mysigt. Vi träffade även David vid gärdet, han var ganska imponerad över hur bra vi hittade till allt. Men får väl skylla på ett riktigt bra lokalminne.hihi. Vi shoppade verkligen loss och invisterade riktigt snygga och behövliga grejer. Asse fick ett fint litet halsband <3 Gulle <3 jag saknar dig så sjukt mycket, du betyder megamycket för mig. Vi ses ju snart och det menar jag verkligen, inte alls länge. Du ska veta att jag älskar dig trots att du kastade en blöt te-påse i ansiktet på mig och hällde diskmedel i nacken. <3 BUSE <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)